Dagboksblogg

"ja" sa jag då, och det är en av de sannaste saker jag sagt.
jag älskar inte håkan, jag är inget jättefan. Vet dock att jag skulle kunna vara det, för han är bra. jävligt bra ärligt talat. Så att ligga ner på en gräsmatta, med en massa folk runtomkring en samtidigt som man lyssnar på honom och hör att de där många människorna sjunger med.. det kan vara ganska underbart. Och att ens syster ligger med huvudet på ens mage och tar en förgiven på ett så underbart sätt - vi har alltid varandra - är också ganska underbart.
Jag var så efterblivet trött och hängig för att jag kände mig sjuk då, men när jag låg där och nästan-sov så gjorde det precis ingenting. För allt var ganska great.

det tänker jag, när jag hör några toner av en håkan-låt.